Kom på en sak, min blogg heter ju som sagt "Story of a Heart" och inte bara pga den fantastiska låten. Men jag har faktist inte skrivit alls mycket om mine "story of a heart". Dels för att jag inte tror att ni är intresserade, dels för att jag är väldigt känslig och troligtvis skulle bryta ihop om jag måste tänka på allt jag känner varje dag. Men nu gör jag iaf ett försök...

Jag försöker att inte tänka på det, men en del människor gör att det blir så mycket svårare att glömma. Jag tror inte att det vet hur det känns, när man verkligen älskar någon. Jag vet hur det känns. Jag vet hur det känns att vara kär, det är förjävligt ! Jag har känns såhär sen i mars, det är fan 6 månader snart. (Kollade på min bdb från då, jag är inte så patetisk att jag håller räkningen) Jag måste säga att april i år var så fruktansvärt jobbigt. Jag vet att det aldrig skulle funka, därför hatar jag att jag känner såhär. Men faktum är att det känns mycket bättre nu,  och förhoppningsvis kommer tänka på det mindre och mindre. Och förr eller senare, har jag kanske glömt det helt. Men du vet att du är den jag verkligen kan berätta saker för, och vi får aldrigt tappa kontakten..

Story of a heart,
I laid myself open wide,
Yet to read the pages,
Where the ink hadn't dried,
All emotions pent up inside, my story !!!