stod på skolgården och sa "jag blir aldrig som dom"

.....

Fick rycka in lite extra på jobbet igår morse. Efter att jag jobbat klart var jag tvungen att vänta i 1,5 timme på bussen så istället för att sitta och vänta på busshållplatsen bestämde jag mig för att gå runt lite i stan. Tyvärr tyckte vädret att det skulle regna men efter att jag gått 50 m och blivit genomblöt spelade det ingen roll längre, då var det nästan skönt med lite regn. Efter ett tag upptäckte jag att jag utan att tänka på det styrt stegen till skolan. Eller, det som VAR min skola. Kanske för att jag har gått den vägen flera hundra gånger förut. Eller kanske för att jag bara saknade det. Blev i alla fall stående ett tag utanför huvudentréen, tänkte på hur fantastiskt vacker Peset är och hur jag redan fick ont i hjärtat av att tänka på att jag inte kommer springa runt i korridorerna där längre.

Kommentarer



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras inte)

URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback