testar en bild :)



Duvemåla - Akt 1


Kristina från Duvemåla - Akt 1

Kristina sitter på sin repgunga i hagen i Duvemåla, Småland. Året är 1844 och som alla dagar väntar hon på sin älskade Karl Oskar. Hon sjunger om sin väg från sitt föräldrahem Korpamoen till Duvemåla, genom ängar och hagar, över grind och stätta. Som alltid kommer Karl Oskar till henne, men denna dag är speciell. Karl Oskar kommer med ett glädjebesked; han får ta över sina föräldrars gård. Efter tre års väntan kan Karl Oskar nu äntligen fria till sin käresta och bröllop firas i Duvemåla.

Karl Oskar har en yngre bror, drömmaren Robert. I soluppgången en majmorgon lämnar denne föräldrahemmet för att tillträda sin första drängtjänst hos bonden Aron, på gården Nybacken. Men Robert trivs inte med tillvaron, han står inte ut med tanken på att slava under en husbonde. I hemlighet drömmer han om att ge sig iväg från Ljuder, iväg långt bort.

I två år går det väl för Karl Oskar och Kristina. Men på det tredje året dränks all gröda i regn och det fjärde året förbränner torkan allt. Det är svåra tider och barnen bli allt fler. Karl Oskar fantiserar om ett land där vetet står högt på åkrarna. Det känns som om hemlandets mark är förbannad.

En dag kommer Robert tillbaka till Korpamoen. Han har blivit illa slagen av sin husbonde. Han ber Karl Oskar om att få ut sin arvslott ur gården, han vill bege sig till Nordamerika. Karl Oskar har gått i samma tankar, men Kristina säger nej.

Kristinas morbror, Danjel i Kärragärde, får en natt en uppenbarelse. Han möter ingen annan än Frälsaren själv, Jesus Kristus, tillsammans med Danjels döda morbror Åke. Den senare förklarar för Danjel att han måste slutföra det arbete Åke blev fängslad för: predika Guds sanna ord på jorden. Danjel lyder, och blir på sätt och vis en ny man. Han kallar utstötta människor i Ljuder till sig, däribland den före detta sockenhoran Ulrika i Västergöhl. Efter att flertalet gånger blivit förbjuden av prosten i församlingen att fortsätta predika Guds ord och dela ut nattvard, och dessutom blivit stämd till tinget, bestämmer sig Danjel för att fly landet.

Det är ont om mat och alla går hungriga. Kristina har fått ett barn till och samlat lite korn för att göra "kristningsgröt". När äldsta dottern Anna ser gröten, kan hon inte låta bli att äta den. Men utsvulten som hon är klarar hon inte av det, gröten sväller i magen och Anna dör. Kristina förnimmer att oändligt mörker - hon måste bort.

Ett sällskap på 16 personer samlas för att ta sig till Karlshamn, där Amerikaskeppen reser ifrån. I sällskapet ingår bland andra Karl Oskar, Kristina, Robert, Danjel, Ulrika i Västergöhl och Roberts drängkamrat Arvid.

Inför resan är Kristina vettskrämd. Hon är rädd för vattnet, för havet har hon aldrig sett. Karl Oskar ser bara möjligheterna. Briggen Charlotta avseglar från Karlshamn den 14 april 1850 med New York som destinationsort.

Det blir en hemsk resa. I de trånga utrymmena på mellandäck där passagerarna tvingas leva, upptäcker Kristina att hon är nerlusad. Hon skyller orätt på den tidigare horan Ulrika för att ha lusat ner henne. På skeppet finns också Fina-Kajsa, som för resenärerna berättar om hur lössen skapades. Stormarna är fruktansvärda. Kristina blir svårt sjuk av skörbjugg och Karl Oskar är rädd att förlora henne. Men Kristina bättrar sig oväntat, istället är det en annan man som förlorar sin hustru. Danjel Andreassons käresta Inga-Lena har länge varit sjuk, men har inte velat visa det för sin man. En begravningsceremoni hålls ombord på skeppet.

Slutligen, efter över två månader på havet, når dock utvandrarna New York. Där går vackert klädda människor omkring. De ser inte de uttröttade, trasiga immigranterna. När Kristina kommer i land får hon ett äpple. Det får henne att minnas Duvemålas astrakaner och hon längtar hem; där firar man midsommar just nu.

Resan går vidare med ångvagn och ångbåt, genom nätter och dagar. Vid ett landhugg försvinner Karl Oskars och Kristinas dotter Märta spårlöst. Förgäves söker de efter flickan bland de oförstående amerikanerna, men utan resultat. I sista stund, när hjulångaren redan börjat lägga ut, finner Ulrika Märta och överlämnar henne till föräldrarna. En natt hamnar sällskapet på en brygga i Stillwater, det är mörkt och regnigt, och ingen förstår vad de säger; de är helt övergivna. Men som ett ljus i mörkret dyker baptistpastorn Henry Ó Jackson upp. Han ger den lilla skaran husrum, värme och mat. Kvinnorna förundras; tänk att män som han kan finnas.

Robert och dennes vän Arvid beslutar sig, trots Karl Oskars invändningar, för att fara till Kaliforniens guldfält och söka lyckan. Karl Oskar och Kristina fortsätter till sjön Ki-Chi-Saga. Där bygger de sitt nya hem. Kristina föder här sitt barn, ett barn som, olikt alla andra Utvandrare, legat i trygghet under hela resan.