Akt 1 

Kristina sitter på sin repgunga i hagen i Duvemåla, Småland. Året är 1844 och som alla dagar väntar hon på sin älskade Karl Oskar. Hon sjunger om dennes väg från sitt föräldrahem Korpamoen till Duvemåla, genom ängar och hagar, över grind och stätta. Som alltid kommer Karl Oskar till henne, men denna dag är speciell. Karl Oskar kommer med ett glädjebesked; Han får ta över sina föräldrars gård. Efter tre års väntan kan Karl Oskar nu äntligen fria till sin käresta, och bröllop firas i Duvemåla.

Karl Oskar har en yngre bror, drömmaren Robert. I soluppgången en majmorgon lämnar denne föräldrahemmet för att tillträda sin första drängtjänst hos bonden Aron, på gården Nybacken. Men Robert trivs inte med tillvaron, han står inte ut med tanken på att slava under en husbonde. I hemlighet drömmer han om att ge sig iväg från Ljuder, iväg långt bort.

I två år går det väl för Karl Oskar och Kristina. Men på det tredje året dränks all gröda i regn och det fjärde året förbränner torkan allt. Det är svåra tider och barnen bli allt fler. Karl Oskar fantiserar om ett land där vetet står högt på åkrarna. Det känns som om hemlandets mark är förbannad.

En dag kommer Robert tillbaka till Korpamoen. Han har blivit illa slagen av sin husbonde. Han ber Karl Oskar om att få ut sin arvslott ur gården, han vill bege sig till Nordamerika. Karl Oskar har gått i samma tankar, men Kristina säger nej.

Kristinas morbror, Danjel i Kärragärde, får en natt en uppenbarelse. Han möter ingen annan än Frälsaren själv, Jesus Kristus, tillsammans med Danjels döda morbror Åke. Den senare förklarar för Danjel att han måste slutföra det arbete Åke blev fängslad för: Predika Guds sanna ord på Jorden. Danjel lyder, och blir på sätt och vis en ny man. Han kallar utstötta människor i Ljuder till sig, däribland den före detta Sockenhoran Ulrika i Västergöhl. Efter att flertalet gånger blivit förbjuden av Prosten i församlingen att fortsätta predika Guds ord och dela ut Nattvard, och dessutom blivit stämd till tinget, bestämmer sig Danjel för att fly landet.

Det är ont om mat och alla går hungriga. Kristina har fått ett barn till och samlat lite korn för att göra "kristningsgröt". När äldsta dottern Anna ser gröten kan hon inte låta bli att äta den. Men utsvulten som hon är klarar hon inte av det, gröten sväller i magen och Anna dör. Kristina förnimmer att oändligt mörker - hon måste bort.

Ett sällskap på 16 personer samlas för att ta sig till Karlshamn, där Amerikaskeppen reser ifrån. I sällskapet ingår bland andra Karl Oskar, Kristina, Robert, Danjel, Ulrika i Västergöhl och Roberts drängkamrat Arvid.

Inför resan är Kristina vettskrämd. Hon är rädd för vattnet, för havet har hon aldrig sett. Karl Oskar ser bara möjligheterna. Briggen Charlotta avseglar från Karlshamn den 14 april 1850 med New York som destinationsort.

Det blir en hemsk resa. I de trånga utrymmena på mellandäck där passagerarna tvingas leva, upptäcker Kristina att hon är nerlusad. Hon skyller orätt på den tidigare horan Ulrika för att ha lusat ner henne. På skeppet finns också Fina-Kajsa, som för resenärerna berättar om hur lössen skapades. Stormarna är fruktansvärda. Kristina blir svårt sjuk av skörbjugg och Karl Oskar är rädd att förlora henne. Men Kristina bättrar sig oväntat, istället är det en annan man som förlorar sin hustru. Danjel Andreassons käresta Inga-Lena har länge varit sjuk, men har inte velat visa det för sin man. En begravningsceremoni hålls ombord på skeppet.

Slutligen, efter över två månader på havet, når dock utvandrarna New York. Där går vackert klädda människor omkring. De ser inte de uttröttade, trasiga immigranterna. När Kristina kommer i land får hon ett äpple. Det får henne att minnas Duvemålas astrakaner och hon längtar hem; Där firar man midsommar just nu.

Resan går vidare med ångvagn och ångbåt, genom nätter och dagar. Vid ett landhugg försvinner Karl Oskars och Kristinas dotter Märta spårlöst. Förgäves söker de efter flickan bland de oförstående amerikanerna, men utan resultat. I sista stund, när hjulångaren redan börjat lägga ut, finner Ulrika Märta och överlämnar henne till föräldrarna. En natt hamnar sällskapet på en brygga i Stillwater, det är mörkt och regnigt, och ingen förstår vad de säger; De är helt övergivna. Men som ett ljus i mörkret dyker baptistpastorn Henry Ó Jackson upp. Han ger den lilla skaran husrum, värme och mat. Kvinnorna förundras; Tänk att män som han kan finnas.

Robert och dennes vän Arvid beslutar sig, trots Karl Oskars invändningar, för att fara till Kaliforniens guldfält och söka lyckan. Karl Oskar och Kristina fortsätter till sjön Ki-Chi-Saga. Där bygger de sitt nya hem. Kristina föder här sitt barn, ett barn som, olikt alla andra Utvandrare, legat i trygghet under hela resan.

Akt 2

Hus byggs. Här börjar livet från början vid stranden av Ki-Chi-Saga. Kristina verkar vara ensam om sin hemlängtan, men Karl Oskar ser den. Han visar henne då första dottern Annas gamla skor; De påminner honom om varför de lämnade hemlandet.

Julen kommer. Karl Oskar och barnen överraskar Kristina med en gjutjärnsspis - Präriens drottning. Gästerna anländer för att fira jul, men festen slutar med ett gräl mellan Karl Oskar och en pälsjägare vid namn Nöjd, vilken hävdar att marken inte är Karl Oskars, utan att den är stulen från indianerna. Karl Oskar minns den steniga marken på Korpamoen, de sju tunnland åker som skulle föda hela hans familj. Han anser att han verkligen gjort rätt för marken som han röjt i det nya landet.

En kväll i juni kommer en främmande karl nere vid sjöstranden. Han är ytterligt mager, kläderna är för stora, och han går som om han inte hade någon styrsel på sin gängliga kropp. Robert har kommit tillbaka från guldfälten. Han berättar för Kristina om hur han förlorat Arvid och att han till slut försonats med sitt öde. De pengar han skänker Karl Oskar visar sig vara falska. Karl Oskar blir ursinnig och Robert drar sig sårad undan. Sjuk och som en bruten man dör Robert invid en bäck; Symbolen för den frihet han aldrig fann. Tätt intill guldsökarens orörliga kropp flyter bäcken fram i sin fåra och skyndar sig bort för att förena sig med större vatten.

Ulrika i Västergöhl har haft många friare. För Kristina berättar hon att hon slutligen har bestämt sig för att gifta sig med pastor Jackson och att hon ska låta döpa sig till baptist. Kristina och Ulrika har funnit vänskapen; en vänskap som ingen någonsin trott skulle kunna existera.

Kristina berättar inte för Karl Oskar om de smärtor hon känner i underlivet; Hon tror att de skall gå över. Men hon får missfall och doktorn säger att hon aldrig mer få bli med barn - det skulle betyda döden. För första gången i sitt liv tvivlar Kristina på Gud. Han har tagit hennes barn och hennes man ifrån henne, och hon känner sig som en främling i det nya landet. Till slut övervinner hon dock sitt tvivel och beslutar sig för att lämna sitt liv i Guds händer; Snart är hon med barn igen. Karl Oskar känner stora skuldkänslor, men Kristina försöker trösta honom, och menar att han inte gjort något fel.

Söndagen den 17 augusti 1862 fick den unga staten Minnesota sitt eget inbördeskrig. Det stora Sioux-upproret börjas av ett folk som alltför länge fått utstå hunger. Och... Kristina är återigen en välsignad kvinna. Hon ber Gud om hjälp att ta bort Karl Oskars ängslan. Nybyggarna flyr undan indianerna och vet inte vart de skall ta vägen. Det verkar som om allt de byggt och skapat i Den Nya Världen skall tagas dem ifrån.

Karl Oskar är den enda nybyggaren som stannar kvar i St. Croixdalen. Han tänker vaka över sin sjuka hustru, så länge hennes liv varar. Hon jämrar sig sakta i sin dvala. När han lutar sig över henne ser han att hon, för första gången på tre dygn, känner igen honom.

Kristina har fått kärnor från astrakanen hemmavid och hon har planterat en egen apel i det nya landet. I tre somrar har trädet blommat, men frosten har tagit bort blommorna. Det fjärde året mognar dock äpplena. Karl Oskar ger henne det första av de mogna äpplena, och hon luktar på det. Nu är hennes liv fullbordat. Hon förklarar för Karl Oskar att hon är i Gott bevar. Lugnt och stilla dör sedan Kristina från Duvemåla i sin makes armar.













______________________________________________________________________________________________

Text från Wikipedia 
Bilder från Briggen


Ett världslångt inlägg som ingen kommer läsa..

Själv får jag gåshud av att bara läsa det !