Hej! Har uppdaterat dåligt igen, förlåt Emelie, som jag vet varit inne och blivit besviken. Nu kommer det i alla fall ett inlägg. Jag borde skrivit detta för en vecka sedan men jag har varit i något slags mildt chocktillstånd så jag har inte riktigt vetat vad jag ska skriva, men nu kommer det: JAG HAR MATCHATS MED EN FAMILJ OCH FLYTTAR TILL LONDON I MARS. Alltså, så sjukt?

 

För exakt en vecka sedan, den 20 januari, så fick jag ett mejl från Busy Bee, min brittiska agentur, om att det var två familjer som ville prata med mig samma kväll. Jag blev jätteglad och skräckslagen på samma gång, från att kvällen innan ha klagat på att det inte hände någonting i min matchningsprocess till att helt plötsligt ha två intervjuer på samma kväll. Jag var nervös och skakig hela dagen men Elsa bjöd med mig på bio och då kunde jag i alla fall tänka på något annat för ett litet tag, underbart skönt! Efter bion åkte vi hem till Elsa och drack te i hennes kök innan jag var tvungen att åka hem. Den första intervjun var med en mamma från Essex, vi pratade i kanske 20 minuter och det kändes ganska stelt. Absolut inte så att hon var otrevlig eller något men det kändes inte riktigt som att vi klickade bara. Efter ett ganska kort samtal sa vi hejdå och efter en kort stund ringde nästa familj. Då var det en familj, M (har inte pratat med dem om vad jag får skriva och inte, så vi kallar de för M), från London och OJ vilken skillnad det var på det samtalet. Det var såklart nervöst och min engelska var rent ut sagt usel, men vi pratade på i nästan 1,5 timma om allt möjligt. Det kändes så himla mycket bättre på en gång och vi bestämde direkt efter samtalet att vi skulle prata mer om några dagar. Efter intervjun mejlade jag till den engelska agenturen och sa att jag gärna vill bli au pair till familjen M och redan nästa morgon fick jag ett svar tillbaka att de gärna vill ha mig också. Och helt plötsligt, så har jag en familj.