Nuså. Nu har jag slutat jobba, ätit middag, skypeat med mamma och köpt min flygbiljett hem till Sverige över jul och nyår. Så nu har jag tid och blogga om gårdagen. Ska inte bli allt för långt.

Jag vaknade ganska tidigt men kände mig inte så sugen på att gå upp. Så låg kvar i sängen och åt frukost samtidigt som jag tittade på Big Brother. När jag tillslut började bli alldeles för rastlös gick jag upp, tog mina badkläder och gick ner till gymmet för att simma lite. Har alltid simmat 600m när jag varit där innan, men eftersom jag nu inte gymmade innan tänkte jag att jag ju kunde simma lite längre idag. Och längre blev det, simmade 2 km och kände mig grymt duktig, haha. Det är kanske inte så himla mycket men jag har med allra största säkerhet aldrig förr simmat så långt! Köpte med mig lite lunch och vandrade hemåt igen. 
Väl hemma slappade jag lite mer på rummet innan jag skulle bege mig in mot stan för att möta upp Amanda. Så lite sådär halvfixad efter gymmet, med slitna jeans, t-shirt och munkjacka skyndade jag mig iväg mot tuben. Då hände något ganska magiskt. Precis i slutet av vår gata (den som korsar Hampstead High Street) står nämnligen en man som jag känner igen väldigt väl. Sådär snyggt fashion-klädd, kavaj, gubbkeps och solglasögon. Jag tror liksom inte att det är sant. Men det är det. Det är Martin Freeman som står där och väntar på att gå över vägen med sin dotter brevid sig.

Om jag nu hade varit en person som kunnat hantera sådana situationer så hade jag kanske lite sådär casual gått fram, tackat för föreställningen i lördags och berättat vilken fantastisk skådespelare jag tycker att han är. Kanske till och med vågat be om att få ta en bild. Åh, visst låter det väl underbart? 

Men.. nu är jag ju tyvärr en person som inte alls kan hantera situationer som detta. Så istället fick jag total härdsmälta i hjärnan och inte kunde ta mig för att göra något än att vända ner blicken och skynda vidare mot tunnelbanan. Kommer kanske aldrig i livet förlåta mig själv för att jag inte vågade säga någonting.
När jag kommit några meter bort lyckades jag i alla fall få upp telefonen och smsa Malin och Åsa för att få utlopp för lite känslor.

 

Efter denna händelse lyckades jag i alla fall ta mig till tuben tillslut och åkte in och mötte upp Amanda vid Tottenham Court Road. Vi gick till Nando's i Soho och åt middag innan vi gick en lång promenad genom centrala London innan det var dags att åka hem igen. Supermysigt var det och kul att faktiskt göra någonting trevligt av en söndagskväll istället för att sitta hemma och tråka. 

London är om möjligt ännu bättre en varm och skön höstkväll! ♥