När jag slutat i morse gick jag till banken för att sätta in pengarna jag fick för helgens jobb på mitt bankkonto. När det var fixat bestämde jag mig för att Le Pain fick bli dagens pluggställe och började därför gå uppåt längs Hampstead High Street igen. Då ser jag en man som kommer gående emot mig och tänker ungefär: "Oj, han var väldigt lik Bened....O H  M Y  G O D....!" För mannen som kom emot mig var inte vara väldigt lik Benedict Cumberbatch. Han VAR Benedict Cumberbatch. Som vi lärt oss vid det här laget är jag sådär halvbra på att reagera när jag möter kändisar på gatan och trots att jag laddat och förberett mig på det här ögonblicket i ett års tid så blir jag helt handlingsförlamad och fortsätter sedan att gå... som om ingenting har hänt. Efter några sekunder, när jag på riktigt tagit in vad som just inträffat, är ögonblicket förbi och han är redan en bra bit bort. Så ÄNNU en gång vågar jag inte säga ett ord. Jag vet inte om jag någonsin kan förlåta mig själv för det här? Han var så himla himla snygg också. Gahh. 

Lite skakad av detta kom jag i alla fall till Le Pain och slog mig ner med mitt matteplugg. Satt där i nästan tre timmar och räknade, åt Crunola Rasberry Parfait och Almond Crossiant och drack flera koppar kaffe. Den här gången gick det ännu sämre än igår och tog dessutom längre tid. Ska bli spännande att se hur jag ska klara mig på lördag när jag faktiskt inte har mer än 55 minuter på mig..!

Just nu ligger jag i sängen och vilar. Strax dax att börja jobba. Antar att den här tisdagen kommer se ut ungefär som andra tisdagar brukar göra, alltså inget spännande att berätta där.