Idag har jag haft min första dag som arbetslös det här året. Och förutom idag har jag bara varit ofrivilligt arbetslös en enda dag sedan jag tog studenten för ett och ett halvt år sedan. Ganska bra ändå va? Men nu lär det väl bli fler av dessa dagar eftersom min tjänst på Äventyret är slut och jag inte har orkat eller ens velat söka några andra jobb. Borde kanske be att få bli vikarie i kommunen igen, men det skulle kännas som ett sånt fruktansvärt kliv neråt i arbetet att jag inte vet om jag kan klara av det. Men min chef på HSB har bett mig smsa om jag kan jobba några dagar och det är i alla fall ett arbete jag kan, trivs med och tjänar helt OK på. Men det betyder ju ingenting. Man går där och städar samma trappor varje vecka och får knappt någon uppskattning över huvud taget. Lite skillnad på att vara på en förskola där barn springer mot en och vill kramas så fort man kommer innanför dörren. Jag vet att det låter klyschigt men det är galet hur mycket man får tillbaka på att jobba med barn, så otroligt mycket glädje och värme varje varje varje dag. Det är bäst! 

 

Det var inte detta jag hade tänkt att skriva.. Men i alla fall.. Min första dag som arbetslös har i alla fall inte varit så hemsk. Vaknade vid 10, gick upp och gjorde te + smoothie till frukost (mixern som jag fick i 20-årspresent är kanske det bästa jag äger just nu), klädde på mig träningskläder och gick på en lång promenad, handlade mat på Ica, gick hem och duschade, lagade lunch, tittade på Sherlock och åt, städade mitt rum och möblerade om. Så jag har haft en bra dag trots allt! Och den kommer bli ännu bättre, ska alldeles strax åka och plocka upp Emelie för en myskväll hemma hos Agnes min mina bästa tjejer. ÅH vad jag saknar dem!